#1: Casablanca


TITEL: Casablanca
GENRE: Drama
ÅR: 1942
REGISSÖR: Michael Curtiz
SKÅDESPELARE: Humphrey Bogart, Ingrid Bergman
LAND: USA
LÄNGD: 1 tim 42 min
BETYG: 7 av 7
RECENSION: Det gick upp för mig för en vecka sedan, jag har blivit gammal. På min favoritklubb spelar de syntpop. För bara några år sedan spelade de indiepop. Min identitet som indiepoppare har om inte försvunnit så åtminstone skakat i dess grundvalar. Vem bryr sig om en indiepoppare idag? Inte kvinnorna på dansgolvet. Men musik är så mycket sexigare än alla andra populärkulturformer. Att hålla på dina favoritband slutar att vara en identitet för dig när du fyller trettio. Varför kommer det sig annars att din farsa bara spelar musik från när han var 15-30 år? Och hur kommer det sig annars att en popstjärna med receding hairline inte går att ta på allvar? Så din musiksmak slutar att utvecklas dagen du fyller trettio. Men gråt inte för det. Du tjänar bra med pengar, du kommer inte längre i din Charlatans-tröja från 96, du köper Nivea face wash, åker på Barcelona-weekend, kan fler än fem vindruvssorter och funderar på om du verkligen skall ta den där gröna kortet-kursen. Då är det tur att Casablanca finns. Ditt behov av populärkultur minskar inte, det byter bara skepnad. Summan av dina laster är konstant. Ju tunnare din hårväxt blir, ju mer går din kulturkonsumtion över från musik till film. Filmstjärnor får tappa håret. Hejdå Pavement, hej Bogart. Hejdå CD, hej DVD. Du kan recitera Todd Solondz, onanera till Larry Clark, diskutera Sundances premiärer, but it all comes down to Casablanca. Den dagen du gillar Casablanca har du tagit steget över. Casablanca är så långt från identitetsskapande, distingerat svårmod man kan komma. Casablanca är perfektion. Perfektion för pöbeln, för dig, för mig, för alla som älskar det som faktiskt kan bli större på film än i livet.
IMDB: Länk
Senaste recensionerna|Top 25|Slumpa hyrfilm|Startsidan