RECENSION:

Trois couleurs: Bleu är en cineastisk porrfilm. Europeisk regissör med konstigt efternamn? Check. Fransk dialog? Check. Närbilder på ansikten? Check. Stringent bildspråk? Check. Vindsvåning i Montmartre? Check. Klichéerna till trots är detta ändå en högst unik filmupplevelse. Tricket är lika enkelt som genialt. Genom att tydligt deklarera filmens tema, i filmens namn och med det visuellt konsekventa bildspråket, och sedan kontrastera detta med en abstrakt handling får regissören till ett resonansdjup i klass med Binoches bruna ögon.