Orson Welles må ha reformerat filmkonsten för sextio år sedan men hans Processen är inget vidare. Stephen Soderbergh må vara en genrevirtuos men hans Kafka från 1991 är mest en gäspning. Bäst i Kafka-klassen är Terry Gilliams Brazil, en suggestiv, kvasiinsiktsfull framtidsvision som gick under det briljanta arbetsnamnet 1984½. 1984-temat, framvuxen i en tid av tekniska landvinningar och anti-intellektuella haschpundare, var tröttsamt redan för då det testades i bokform första gången. Och samma gäller för Brazil. Glöm samhällskritiken och smittas istället av berättarglädjen, absurdismen och den kongeniala implementationen av byråkraten Herr K. Det är visuellt, det är vackert och det är intelligent. Som att mitt i den futuristiska miljön placera en julgran. Eller fylla väggarna med planscher med texten. »Don't suspect your friends. Report them.«
Mycket märklig recension. Jag förstår varken kopplingen mellan Kafka och 1984 eller den mellan 1984 och haschpundare(???). Jag hoppas inte recensenten tror att det är Kafka som skrivit 1984 och att detta skedde under flowerpower-eran i slutet av 60-talet men jag kan inte hjälpa att få detta intryck. Vad menas, någon?