#147: Zerkalo

SVENSK TITEL: Spegeln

GENRE: Drama

ÅR: 1975

REGISSÖR: Andrej Tarkovskij

SKÅDESPELARE: Margarita Terekhova, Ignat Daniltsev, Larisa Tarkovskaya, Alla Demidova, Övriga

LAND: Ryssland

LÄNGD: 1 tim 46 min

BETYG:

BESÖKARNAS BETYG:

RECENSION:

Andrej Tarkovskij har berättat hur der gick till vid den första visningen av »Spegeln«. Filmen visades för en utvald skara av ryska filmkritiker, kritiker som efter visningen förbryllade diskuterade vad filmen egentligen handlade om. De tog en sådan lång tid att de blev avbrutna av en städtant som undrade när de skulle bli färdiga. Hon fick till svar att de diskuterade en väldigt komplicerad film och att de behövde tid för att förstå allting. »Vad är det ni inte förstår? Jag såg också filmen och förstod allting« svarade hon. »Den handlar om en man som orsakat för mycket lidande för de han älskat och de som älskat honom. Nu är han döende och försöker få förlåtelse men vet inte hur han skall göra det«. Tarkovskij hade inget mer att tillägga. Det bästa med att se Spegeln är att den är totalt kravlös. Inga krav på att följa med en handling, inga krav på att leta efter subtila ledtrådar till ett metafysiskt pussel. Bara sitta tillbaka och njuta av skönheten i bilderna, skådespeleriet och minnesfragmenten. Inga djupsinnigheter, bara en mans osorterade tillbakablickar på livet han levt, därav titeln Spegeln. Med »Spegeln« framstår Tarkovskij mer som en bildkonstnär och poet än en manusförfattare och regissör. I en oförglömlig scen får vi se hur en lada brinner ner. Inga skrik, inga actionbetonade räddningsinsatser, ingen gråt. Bara två människor som står och betraktar, stilla, nästan vackert. Tarkovskij har som få regissörer modet att låta en scen ta plats, låta tystnaden bli en del av dialogen. Även om »Spegeln« är Tarkovskijs mest excentriska film känns den ändå Tarkovskij från start. Hans förkärlek för att leka med vädereffekter, lånat från idolen Kurosawa gissar jag, kan ibland bli klichéartat. Du vet hur scenerna byggs upp, först ett vindpust genom sädesfälten, sedan regnet, och sist elden. Men det är inte bara Kurosawa han lånar av. Närbilderna av kvinnorna andas Bergman, Persona är en av Tarkovskijs favoritfilmer, och tillbakablickarna ger associationer till Marcel Proust. Fast i Ryssland är det givetvis inte madeleinekakor som triggar minnena, här är det potatis och droppande mjölk. Vid en första anblick kan Spegeln verka pretentiös, (det är väl alla filmer där samma skådespelare spelar både mamma och dotter?), så är det inte. Se den som ett emotionellt drama, ett vackert drama. Det är var den är.

< FÖREGÅENDE FILM | NÄSTA FILM >

Köp filmen!

249:-

OMSLAG:


KOMMENTARER:

#3: Juha från Finland 2007-04-17, 19:27

Poetic masterpiece.

#2: SebbE 2006-09-19, 08:39

Helt oförstålig. Stalker är 10 ggr bättre.

#1: Arvid 2005-10-25, 14:53

En av de fem bästa filmerna som gjorts!

Vad tycker du om filmen?

Signatur (ej obligatoriskt):

Kommentar (ej obligatoriskt):

Betyg:

RSS | WAP | © PRETTOKLUBBEN 2002-2009 | OM PRETTOKLUBBEN