#109: Jag är nyfiken - gul
SVENSK TITEL: Jag är nyfiken - gul
LÄNGD: 2 tim 1 min
BETYG: 
BESÖKARNAS BETYG: 
RECENSION:
Att vara politiskt aktiv i yngre år kan ha sina fallgropar. Det kan trettio år senare sluta med nervösa skratt över naiva ståndpunkter och latjo kläder. Det kan sluta med livslång förnekelse av stöd till röda khmererna eller studieresor till 30-talets Tyskland. I Vilgot Sjömans fall handlar det lyckligtvis om alternativ nummer ett. Jag är nyfiken - gul är Godard på svenska. »Vi skriver manus på kvällen och filmar på dagen«. Men Jag är nyfiken - gul är också en Godard utan de estetiska balanskonsterna. Sjöman kan sina jump-cuts, han kan sina meta-gestaltning men bilderna blir aldrig lika vackra som originalet. Alla riktigt bra filmer kännetecknas av tre saker: #1. Huvudtemat kretsar kring en existentiell fråga. #2. Filmen är personlig. #3. Filmen är vacker. På punkt nummer två excellerar Sjöman, och det är här filmen firar sina triumfer. Hans sätt att skildra Sverige 1967 känns verkligen Sverige 1967, och han gör det utifrån en politisk övertygelse och sexuell hämning som tillsammans blir en märklig filmupplevelse. Regissörens livsviktiga klasskamp och bråddjupa svartsjuka blandas med Lenas naiva politiska uppvaknande och lättfulla sex. Vem vill han vara egentligen? Sig själv eller Lena? Idealisten eller den lekfulla? Idealisten 1967 kanske, men om han levt idag skulle han nog varit tacksam att han inte drog den politiska agitationen för långt. Det är ju ändå de politiska scenerna som är bäst idag. Ickevålds-övningen. Giv ert bidrag till den svenska atombomben.
OMSLAG:
KOMMENTARER:
#4: agnes 2007-05-07, 19:46
Min pappa va med i denna film, I cirka 2 sek:P
#3: V 2006-10-19, 09:03
Frågan löd: vad handlar egentligen den blå om?
Det kan jag svara på. Trodde jag. Jag såg nämligen den blå efter den gula och nu har de smält samman till ett enda grönt virrevarr - svårt
komma ihåg vad som var blått och vad som var gult. De är väldigt lika. Men
generellt utspelar sig den blå innan och efter den gula, rent kronologiskt
alltså. Från audition (till Lenas roll fast det verkar märkvärdigt för tydligen klev Vilgot in till Sandrews efter SF sparkat honom efter den bannlysta 491 och sa att han ville göra en improviserad film vars huvudidé var att Lena Nyman var huvudroll).
Sen följer publikens reaktioner på den gula filmen via lesbiska kvinnor i Småland och hennes odugling till kille
på bilförsäljarfirman. Det är inte lika mycket intervjuer, mer om Lenas
relationer och sökande. Synd. De var ju underhållande. Lena ser våldtäkt, Lena ser lesbiska kvinnor, Lena letar mamma, Lena får skabb. Ett litet bonus på den blå DVD skivan är den bortklippt scenen med ärkebiskopen i uppsala: SÅnger från 2:a våningen upp i dagen!
Säga vad man vill om filmerna, men gul och blå mot the United States of America är fascinerande.
#2: Ove Oksvold 2006-10-18, 09:34
På det hela taget är jag fascinerad av filmerna. Säg nu inte att jag har damp, men de tappar konsekvent stinget efter typ 30minters tittande. Å andra sidan den poppar upp i huvudet igen efter en stund (till dagar!) och så måste man titta vidare eller se om. Och så är den återigen superfascinerande i 30 minuter.
Jag gav den en 5:a. Huvudanledning: Naket tidsdokument i ett så skönt format - metadokumentär. Killingkomik från 60-talet! De häftigaste scenerna var intervjun med Palme, ffa men det meta drama som utspelade sig mellan regissör och Lena och hennes flört. Hennes frågor till »vanliga«
människor är höjdpunkter som får mig att garva - ännu inte kommit på om det var meningen eller inte, men kul är det. Får mig att vilja ta min bandspelare ner på stan, intervjua människor och sen låsa in ett tidsdokument från 2006 i ett kassaskåp i 40 år.
Lenas rollkaraktär och prestation: Bitsk och kvick men samtidigt driven och hur korkad som helst. En bra definition på nyfikenhet. Summa: Superbra
- i doser om 30 minuter i taget.
#1: QN 2006-01-27, 10:04
Intressant...
| WAP | © PRETTOKLUBBEN 2002-2009 | OM PRETTOKLUBBEN
199:-