La dolce vita är filmhistoriens tydligaste vattendelare mellan cineaster och filmkonsumenter. Till synes utan handling och mening kommer denna tretimmarsprövning reta dig om du: a) Tycker att en film skall ha en tydlig handling med ett antal förvecklingar. b) Tror att en film om dåliga människor är samma sak som dålig film. c) Saknar tålamod. d) Har svårt för abstrakt tänkande. e) Är kristen. f) Har dålig klädsmak. Om så är fallet föreslår jag att du slutar läsa och går och hyr DEAD POETS' SOCIETY.
Översvallande känslostormar blandat med pretentiösa tal om patrioter, frihet och rättvisa är Hollywoodproducenter mästare på att leverera. Ofta uppfattas detta som något typiskt amerikanskt och ett ställningstagande för amerikanska värderingar. När ovan beskrivna känslostormar och pretentiösa tal väller fram som en Taylor-maskin i slutet av Mr. Smith goes to Washington är det lätta att indignerat gäspa åt hyllandet av USA. Men så är inte fallet. Mr. Smith hyllar USA som det borde vara, inte som det har blivit.
Världens 25 bästa filmer: