Den pratiga dialogen i Nil by mouth har inte bara en initialt bedövande effekt med sitt brittiska, något adjektivfattiga talspråk, den är också otäckt realistisk. Så realistisk och så snabbpratad att den med största sannolikhet är improviserad av skådespelarna. Dialogens intensitet, den vaga handlingen och det neutrala, betraktande bildspråket ger filmen en dokumentär prägel som i sig är ett utomordentligt högt betyg till skådespelarna.
Dramaturgi och retorik går hand i hand, gemensamt för de båda är kravet på framåtrörelse. Vare sig det handlar om en grekisk tragedi, Vin Diesel-rulle, presentation eller säljmöte krävs framåtrörelse för att få betraktaren engagerad. Morgontidningarnas kulturredaktioner må avsky DaVinci-koden men dess ord är effektiva. Morgontidningarnas ledarredaktioner må avsky George Bush men hans ord är effektiva. Det fiiiiiiiiiiinaste är således sublima skildringar utan framåtrörelse, experimentella berättarstrukturer, avant garde, bildspråk framför dramaturgi osv.
Världens 25 bästa filmer: